Senaste inläggen

Av Ulrika Holst - Onsdag 14 feb 22:45

Jag måste verkligen säga att jag har världens bästa tränare. Kicki Ödman - förstår mig precis hur jag känner just nu och är alltid så engagerad i mig och tar sig tid att följa resultat och ringer och stämmer av och peppar mig även på telefon nu när det är lite jobbigt. Hon är en fantastisk coach och sprider så mycket positiv energi! Tillsammans med henne kan jag bolla, få råd och vi lägger upp en plan och hon får mig verkligen att tro att jag kan rida och att jag kommer att klara den här tröskeln!


Lotta Norgren: Utmanar mig till döds! När allt känns jobbigt är hon den som trots det vågar utmana mig och Zoia och hon förklarar och visar så till och med jag förstår vad vi ska göra. Hon lägger upp ribban på en nivå som jag aldrig skulle våga göra själv. Hon går på speed. Pang pang säger hon ofta med sin bestämda röst som hörs över hela ridhuset och klappar till med händerna så jag är lika förvånad varje gång att inte Zoia blir rädd när det smäller till. Reaktion på en gång!! Hon ska reagera på första tillsägelsen!! 


Båda dessa är oerhört insatta i frieserns rörelsemönster och svårigheter och jag måste säga att jag är lyckligt lottad som har dessa 2 personer i min närhet och att vi får träna för dem! Jag hoppas innerligt att ni läser detta kanske av en slump och jag kan inte med ord förklara hur glad jag är att ha just er 2 som tränare! Stort tack för att ni peppar oss och tror på oss fast jag ibland kan vara Sveriges mest negativa människa, eller näst mest negativa människa för det finns faktiskt en tjej som heter Emilia som är snäppet värre än mig!    

 

ANNONS
Av Ulrika Holst - Onsdag 14 feb 22:30

Ridmässigt:

I måndags tog vi en långpromenad med Zoia. Kämpen Felicia var med och hon gick med Zoia nästan hela tiden. Hon blev lite rädd vid ett takras så jag tog henne därifrån och in i skogen en bit, sen fick Felicia ta över igen.


I tisdags var det dags för Lotta lektion. Skänkelvikningar i galopp och sen övergångar galopp skritt och blanda nya fattningar på fyrkantsspåret med att varva rättvänd och förvänd galopp. I vänster varv hade hon det som vanligt jobbigt galopp-skritt, men fattningarna och den förvända var ju superfin. I höger sen, som jag då tycker är henens sämre varv satt hon till riktigt riktigt bra och jag blev förvånad att det gick så himla bra i det varvet. Lotta skratta och sa att där ser du, det är psykologiskt hos dig, för ni gör exakt samma jobb på rakt spår i båda varven.. Hmmm hon har ju en poäng!! Nåväl, nu kände jag att det faktiskt finns en liten strimma hopp så nu är det övergångar, övergångar och en djäkla massa mer övergångar i ALLA gångarter som ska till!!


Idag passade jag på att rida ut. 1 fattning åt båda hållen och sen en djäkla massa övergångar och början till lite tramp. Hon är så himla läcker och duktig ute så just nu tycker jag det är roligare att träna på gräsvägarna om jag ska vara ärlig.


Övrigt:

Satt och tänkte på det idag när jag red ut,  ja, vi må väl ta längre tid på oss i utbildningen än andra halvblod och andra frieser, MEN jag skiter faktiskt i det för jag skaffade inte Zoia för att bli tävlingsmanisk och bara tänka träna i ridhus 7 dagar i veckan. Jag kan faktiskt rida ut helt ensam i mörkret med henne både med och utan pannlampa och hon är faktiskt väldigt cool just nu, det är nog inte alla som skulle klara det i mitt stall om jag ska vara ärlig. Så visst har jag en helt fantastisk häst!!  Den kemi och tankeöverföring jag och Zoia har är värt så mycket mer än att vi ska starta MsvB. Denna tanke mynnar ut i lite vad jag vill med ridningen nu framåt.


Vi hade stallmöte i tisdags och precis som jag misstänkte kom den där hyreshöjningen. Så det innebär att totalt kommer jag ha en hyra på 4500:- + att jag då måste köpa egen halm som egentligen ska ingå. Jag har nu faktiskt börjat kolla runt lite och ska faktiskt åka och titta på 2 stall i helgen utan ridhus. Krasst så är det faktiskt så att man häromkring får betala ca 2200-2400:- i månaden för ridhuset och jag som kanske är i ridhus 2 gånger i veckan börjar det kännas smått onödigt. JA jag vet att det är förbannad skönt när det blåser storm och spöregnar MEN det är MINST 24000:-/år!! Det, mina vänner kan man åka på mycket kurser för, många träningar och faktiskt tom semestervecka i solen för... Har liksom kanske inte tänkt på det viset förut och jag har sagt till Johan att jag ska åka runt och titta och jämföra vad man får för stall och standard utan ridhus. Jag har nog väldigt bra koll på alla anläggningar häromkring som har ridhus, men när vi börjar prata stall utan så har jag lite jobb att göra och åka och titta och jämföra så får jag ta ett beslut till hösten sen kanske.


Ja, till nästa sak då. Jag tog beslutet att inte starta i Strömsholm. Skittråkigt och det grämer mig, men så fick det bli. Egentligen borde jag skita i alla funderingar och bara åka dit och se det som en träning, men nu är beslutet taget och jag med viss tvivel accepterar det..  


Nästa beslut som jag fick riva upp var det här styrelsearbetet... Ja, jag vet att jag borde lyssna på mig själv och stå fast vid ett nej, MEN Helen och Annika lyckades övertala mig efter mångt och mycket och jag kan lugnt säga att hade det inte varit för Helen så hade jag ALDRIG sagt ja. Även om jag störtgillar Annika och tycker så synd om henne för allt slit hon gör. Dock så har jag sagt att jag inte kommer ta hand om premieringen för det knäcker mig. Hmm, inte alls vad jag hade tänkt mig, men så får det bli.


Nåväl, alla hjärtans dag firades natuligtvis i stallet. Vi kastade i och lite smörgåstårta innan och sen ut till bästa Zoia... Behöver jag säga att det var väldigt väldigt lite bilar i stallet ikväll??

 

ANNONS
Av Ulrika Holst - Söndag 11 feb 23:30

Perfekt underlag nere på åkern och i lördags passade jag på återigen att vara därnere. Mörkt var det men ack så härligt. Denna kväll var det lite zoo-upplevelse igen, 2 kaniner och 2 rådjur såg vi på nära håll. Visst, Zoia reagerar när det prasslar sta, men hon har faktiskt blivit oerhört härdad av allt vilt och det känns riktigt bra.


Det blev en hel del galopparbete och det är så fantastiskt härligt att vi faktiskt kan få det gjort ute. Visst, ska väl villigt erkänna att det inte blev några enkla byten som var tänkt, men men det kommer. Som vanligt i min värld här så är det en STOR skopa tålamod och tid som behövs. Är det något jag INTe har så är det tålamod. Fy fan vad det är värdelöst att att behöva vänta.. jag hatar att vänta...  


Jag brukar av förklarliga själ inte galoppera hemåt i mörkret på åkern men denna gång hann jag inte reagera förrän Zoia redan hade fattat galopp. Även om det inte var samlad galopp om vi säger så så tänkte jag att jaja, hon får väl rulla på i galopp och hoppas att det inte går över styr, men hon skötte sig och jag kan inte annat än le åt henne. Öronen spetsade framåt och hon har verkligen kommit på att det faktiskt är skithärligt att galoppera i snön!


Johan och Felicia stod nere vid vägen och väntade och jag hoppade av och vi skulle låta Felicia rida sista biten hem. Gissa om jag är stolt över Zoia. Det är inte helt lätt att få upp henne i sadeln och vi garvade rätt bra alla 3 och det var nog tur att ingen såg oss... Jag och Felica hade oerhört roligt, ben åt alla håll och Zoia stod blixt stilla. Snacka om hon har blivit van.


Idag blåte det iskallt så jag tog skogsrundan. Zoia var pigg och alert och bjöd på en väldigt hurtig trav....


 

Av Ulrika Holst - Onsdag 7 feb 21:21

Det är ju ingen hemlighet att jag varit less på sista tiden. När jag säger less så menar jag riktigt less. All träning med Zoia har gått skit ju så jag har bara ridit ut och det å andra sidan har ju känts fantastiskt.


Kicki kom idag och jag spydde ur mig allt och sa till henne att droppen är nådd och att jag funderade på att lägga ner all träning och flytta henne. Jag sa även att går det illa idag med så orkar jag inte mer.


Nåväl, dessutom bytte jag sadel idag då jag tycker att D2:an åker bakåt och Lena på Glada Hästen säger att det är ok att den gör det. Djäklar vilken skillnad det var att rida i Wow-sadeln igen. Först upplevde jag att den var stenhård och lite hal, men insåg ju att den låg helt still på Zoia och efter ett tag kändes den så himla bra igen. Jag sitter dock närmre Zoia med Prestigen, men idag gick hon som en smörklick! Så djäkla fin galopp och vi fick till en del fina övergångar galopp-skritt. Väldigt fina galoppsamlingar inför skritten och jag behövde verkligen den här positiva tiden.


Så, tankarna började snurra igen när vi pratade om att svälja stoltheten och ta hjälp att utbilda henne vidare, MEN vad vill jag uppnå och vad är viktigast för mig och till vilken bekostnad?  Visst, det vore himla roligt att fortsätta tävla då det trots allt gått rätt bra, men det är faktiskt inte det viktigaste för mig när allt kommer omkring. Jag har en fantastisk connection med Zoia och jag vågar påstå att det är en "once in a lifetime" känsla vi har emellan oss och som Kicki sa, du har inte kunnat forcera hennes utbildning för då har du haft ett nervvrak till häst. Summan av detta är att jag inte får bli fartblind här och äventyra det jag och Zoia faktiskt har. Det är vårt samspel som är viktigast och vi får satsa mer på att åka iväg på kurser istället för att behöva gå upp i ottan och åka och tävla...  


Vi kommer att tävla, men vi får skynda långsamt. En rosett är alltid en rosett i min värld oavsett vilken klass den kommer i. Vi får ha som mål iår att frångå grön, röd och vit och se till att de byts ut mot blått och gult istället!    

Av Ulrika Holst - Måndag 5 feb 21:18

Red ut idag. Passade på medans det fortfarande var ljust. -10 grader och helt vindstilla. Oj vilken härlig galopp vi hade!

Idag tog jag ett beslut som jag våndats med lite en lång stund. Jag var lite nära att falla dit och säga ja, men så framkom en sak precis innan samtalet och jag kände bara att nej, jag måste fanimej tänka på mig själv och vad jag vill, inte vad andra vill. Så, ingen styrelsemedlem nästa år. Jag kan fortfarande hjälpa tjejerna med det jag vill och det jag tycker är roligt och på MINA villkor.

Av Ulrika Holst - Söndag 4 feb 20:59

Idag var det isande kallt och blåste isbitar och jag hade ju bestämt att rida ut. Ena tjejen skulle ut på samma sväng och fråga om jag ville följa med, men med tanke på hur galen han var när hon tog in honom tackade jag nej. Jag stod och gjorde iordning Zoia och jag vet hur fjantig hon kan vara när det blåser. Dessutom har Christer fått hem en massa hösilagebalar inolika färger som ligger precis där vi ska rida och det brukar de inte göra och sen håller han på att elda nere i andra hörnet och Zoia vilat i 2 dagar, så ja, jag kanske spelade lite rysk roulette idag..??. Rätt var det var när jag höll på att tränsa Zoia hör jag bara hästhovar utanför och de kommer in och skriker att Petras häst är lös... shit tänkte jag, Maria Har ramlat av... mycket riktigt, hästen skvatt galen på gården innan han kan fångas in och Maria har en riktigt rejäl lårkaka och misstänkt bruten arm????.

Nåja, tänkte jag.. om Zoia börjar krångla vid balarna och dumma sig utmanar jag inte ödet utan vänder hem. Men hon stannade bara 2 ggr och tittade och sen gick hon bara sonika förbi.? Vem har drogat min häst??? Skritt trav och galopp och det var så kallt så tårarna sprutade!! Måste säga att jag är så stolt och imponerad över Zoia idag! Jag trodde faktiskt inte att hon skulle gå förbi de blå balarna idag och det bådar gott att hon mognat och är trygg med mig. ??

Av Ulrika Holst - Söndag 4 feb 12:46

Nu har vi hämtat 2,1 ton halm totalt. Även om balarna bara väger 10 kg st så måste jag erkänna att det känns lite i kroppen. Jag har ju inte burit särskilt tungt och så här mycket sen innan diskbråcken. Måste dock säga att det har fungerat bra! Så nu har Eva-Lotta och jag halm säkrat ett tag.

Stort tack till Johan, Therese och Felicia för hjälpen igår!

Av Ulrika Holst - Torsdag 1 feb 23:15

Igår var det dags att fara iväg till Arboga och hämta halmen. Jag ringde bonden på fm för att stämma av tid mm och jag jag var ju såå inställd på vetehalmen och när han helt plötsligt sa att vi kanske inte kommer åt så mycket vetehalm blev jag nästan lite anti och fundersam. Man hörde ju på telefon att han var ganska gammal så jag blev lite orolig att det inte skulle bli så bra det här. Nåväl, väl framme så tog vi oss upp på skullen och jag säger bara: Wow, vilken skulle!! Där kan man säga att det var välstaplat och ordning och reda!! Jag fick en bal av vete och en med korn framför mig och jag får väl lov att erkänna att han hade helt rätt!! Jag ville verkligen ha kornhalmen! Jag berättade direkt mina farhågor med kornet att den är lite vassare än veten men han tittade på mig och så sa han: men axet finns inte kvar på stået för det blir borttaget i tröskan. Gissa om den var mjuk och fin och alldeles gyllene ljusgul!


Sagt och gjort, lite mörkt var det och vi fick med oss 45 st balar i kärran och frågade om vi kunde komma på lördag igen och hämta mer och det gick bra. Han bjöd in oss i ett personalutrymme och var så pratglad och trevlig så jag trodde aldrig vi skulle komma därifrån. Lyckan var ju total när han fick prata rally med Johan och dessutom visa sin rallybil. Jodå, han hade faktiskt börjat köra rally på gamla dar (76 år).


Han hade totalt 3 gårdar varav ena sonen tagit över en av dem, och jag kan inte annat än bli imponerad över hur fint hö och fin halm han hade, gården var välskött, fin vagnspark och ALLT stod på sin plats under tak!



Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se