Senaste inläggen

Av Ulrika Holst - Måndag 8 jan 21:54

Måttligt upprörd blev det en uteritt i mörkret ikväll för att skingra tankarna. Zoia skötte sig exemplariskt och det var -1 och helt vindstilla. Var bara månskenet som saknades. Uteritter är verkligen balsam för min själ!

ANNONS
Av Ulrika Holst - Måndag 8 jan 21:50

Usch, det är inte ofta jag blir illa berörd, men idag rann det över för mig. Jag blev så djävla arg, besviken och illa berörd så tårarna rann. Vi har en längre tid sett och förstått att det pågår ett beteende som inte är ok, och idag gick det över gränsen för vad jag tycker är skäligt.

Att man som vuxen kan bli behandlad som en disktrasa av sin partner är något som varje individ själv accepterar eller inte accepterar och är man så in i helvete dum som tycker det är ok så får man skylla sig själv!! MEN när man utsätter personer som INTE har ett val blir jag riktigt riktigt förbannad! Det är helt ärligt riktigt groteskt att stå på sidan och se detta hända och jag önskar att man kunde rannsaka sig själv och kanske fundera på att ta hjälp. INGEN förtjänar att må dåligt och det finns faktiskt hjälp att få.

Nej, jag är glad att jag har stake i kroppen och ibland kanske det är dags att slå upp ordet respekt på Wiki och se vad det betyder!!

Med detta sagt: var rädda om varann, imorgon kan det vara försent❤️



ANNONS
Av Ulrika Holst - Söndag 7 jan 22:59

Haha, ja ja, jag ska bjuda på en bekännelse. 42 år och jag har idag ätit på Subway för första gången. ??? helt ok faktiskt. Skulle sen åka till stallet och rida skogsrundan, MEN jag erkänner att jag bangade ur för det blåste banne mig drivis idag. Fy tusan vad kallt det var fast det inte var så många minus. Jag hade nya långa kappan på mig och den var helt suverän. Nu kanske jag kan höja gradantalet till -15 innan Holst sätter på sig de där förbannade långkalsongerna. Som jag hatar att ha de på mig. Korvstoppning och sen tar det ju 20 min att få på sig ridbyxorna ovanpå dem och sen 20 min att försöka hala ner långkalsongerna som nu sitter uppe i grenen istället för nere vid fotsulorna. Nej, fy fan för det där. Jag fryser hellre lite om benen än krånglar med de där förbannade korvskinnen!

Zoia fick också prova nåt nytt idag. Jag tror på mycket men det här vete tusan vad jag tror på egentligen. Vi har en Gravity Line i stallet och den fick Zoia prova idag. Det är en slags vibrationsmaskin som ska vara bra för cirkulationen. Det tog ett par gånger innan hon ville stå kvar men sen gick det. Den ska hålla på i 15 min men i och med att det var första gången fick hon stå halva tiden typ och hon hade lite svårt att förstå varför man ska stå still så länge... Lotta sa att det kan ta ett par gånger innan hon förstår att det faktiskt är skönt.

Av Ulrika Holst - Söndag 7 jan 22:38

I fredags kväll kom äntligen alla hästägares dröm just nu, minusgraderna! Zoia var överlycklig i sin stora hage och bocka och for runt! Hon visste direkt på morgonen när vi kom att det var nåt på gång. Hon spanade och höll sig runt leddet när hon inte tog sina bock rundor... det var dags att åka till Solberga och rida för Lotta! Såå himla lyxigt att rida i isolerat ridhus!
Zoia fjanta nästan ingenting fast de startade en fyrhjuling därinne... Oerhört fin galopp och vi satsade lite på den förvända och jag måste säga att jag var oerhört nöjd! Hon har mognat rejält och det känns bra att hon gör så fin förvänd galopp borta som hemma.

Tusen tack Johan och Felicia för hjälpen!

Av Ulrika Holst - Onsdag 3 jan 21:06

Igår fick Zoia vila så vi tog bara en promis med henne. Idag spöregnade det så vi gick in i ridhuset och Zoia var verkligen jättefin! Lagom energi och bjöd på en fantastisk galopp. Hon är verkligen helt underbar att rida när hon går så här. Nu äntligen verkar det som det ska bli snö och kallt till helgen så då djäklar blir det uteritter!! Som det är nu är det bara vatten och lera överallt om man inte håller sig till stora asfaltsvägen...Sååå less.

Av Ulrika Holst - Måndag 1 jan 23:34

1 januari och livet känns redan lite lättare när man vet att ljusare dagar och våren stundar. Jodå, det är ett tag kvar, jag vet, men ändå, det känns betydligt bättre i kropp och knopp. ??

Vi tog en rejäl sovmorgon fast det var helt nyktert igår och sen for vi iväg till gymmet. Jag kan lugnt säga att det inte var överbefolkat där på fm idag... idag var det lite tyngre med träningen, men bara att kämpa på.

Jag har ju känt och misstänkt sen sista Lotta träningen att Zoia har någon låsning då hon inte vill ställa igenom till höger och därav fick hon vila lite. Jag har försökt att få det att lossna, men har inte lyckats. Tove har visat hur jag ska göra och sagt att hon brukar lossna så lätt så det kan du göra själv, men nje, inte denna gång. Idag har det ju spöregnat hela dagen så det fick bli ridhuset ikväll. Var inte överbefolkat i stallet ikväll heller så jag var helt själv i ridhuset och när jag hoppade upp och red iväg hörde jag hur det knakade till i Zoias hals/nacke och jag sa direkt till Johan att nu djävlar släppte låsningen. Jag tänkte direkt att vi kör lite enkelt galopparbete för då märker jag direkt och Zoia var så där dunderfin igen!!

En riktigt bra start på årets första dag!

Av Ulrika Holst - 31 december 2017 15:04

Jaha, då sitter man här igen och ska göra som precis alla andr, summera året som gått i tron att någon annan människa är intresserad av att läsa det!? Man har rätt höga tankar om sig själv...  

Året hade ju kunnat börja bättre än med diskbråck, men jag skötte mig med lyften och red som aldrig förr trots ridförbud och nacken blev bättre nästan lika fort som smärtan kom försvann den. Det var bara rädslan kvar samt att jag inte orkade sitta ner i traven så länge på Zoia. Så jag var fast besluten att jag skulle tävla i Sura i april. Jag startade en LB3:a i Sura och jag hade inte vågat utmana nacken så mycket så jag visste ärligt talat inte om jag skulle klara av att sitta ner hela programmet. Jag hade ju en halt i programmet och hoppades att den skulle hjälpa mig lite. Sagt och gjort, vi gjorde vårt bästa och jag måste erkänna att jag red lite safe i ökningarna för att jag skulle orka sitta ner hela programmet och döm om min förvåning när vi går in och blir placerade direkt på första tävlingen efter skadan! Jag var så glad och stolt och det kändes verkligen superbra.


Jag valde att bara göra den starten på våren/sommaren och sen planerade jag nästa start 3 sept och då ta en LB3:a igen för att sen ta en LA 24 sept. Ödet ville återigen annat för den 24 sept hamnade jag på en weekendkurs i Wirsbo för Kicki så jag prioriterade den helgen.


Dock så kom vi iväg den 3 sept och jag tyckte vi gjorde vår bästa start någonsin men jag fick lite dåligt betalt tyckte jag faktiskt. Dock så räckte det till en 4:e placering, men just där och då tyckte jag att jag fick fel färg på rosettdjäveln. Väl hemma sen och några dagar senare förlikade jag mig med tanken att jag ändå lyckades med bedriften att vara fulländad 2017. 2 starter - 2 placeringar! Vad mer kan man begära egentligen? JA, jag vet - en blå gul. Tro mig, att jag vill inget hellre, men men, jag är faktiskt glad att jag överhuvudtaget kan rida och tävla och ens få rosetter!!


Zoia har faktiskt haft jobbigt med galoppen - som alla frieser och jag har lagt ner mycket tid på den så att de enkla bytena skulle bli jobbigare förstod jag ju. Hon tycker det är skitjobbigt att samla sig i galoppen och sätta sig på bakbenen så jag hade nog hoppats att de skulle vara 100% befästa nu i årsskiftet, men det är bara att medge att så är ej fallet. Jag är ju perfektionist så jag tycker inte att de är ok än. Däremot har ju hennes förvända galopp blivit så oerhört bra och stabil, skolorna har lossnat. Jag red faktiskt LA4 för Kicki innan jul och fick godkända resultat och tom en 8:a så det känns bra och nu satsar jag på Sura tävlingarna i april. LB3 och LA4 är tanken för att nu kunna jobba vidare med de enkla bytena och förhoppningsvis nosa lite på vanliga bytena under året.


Nästa chock som kom iår är att både jag och Johan ville sälja våra bilar. Vi trodde verkligen att det skulle bli svårt och jag tänkte att min Camaro blir nog den mest svåra bil någonsin att sälja, så döm om min förvåning när min försvann på ett par dagar och jag fick ut mer för den när jag sålde den mot när jag köpte den och då hade jag den ändå i 2 år... Johan blev av med sin nästan lika fort så inom loppet av 2 veckor försvann båda bilarna och vi kunde göra om garaget till dansbana istället!?  


Vi hade 2 kriterier: vi skulle verkligen ta det lugnt nu och inte förhasta oss i att köpa ny bil utan skulle vänta till våren 2018 innan en ny bil stod i garaget samt att den absolut INTE skulle vara svart. Ja, behöver jag påpeka att vi återigen sprack på båda punkterna... Johans Camaro försvann nog i mitten på juli och augusti hann ju för fan knappt börja innan vi kastade oss på natt tåget till Lund och åkte hem med en svart Mustang cab. JA det är sant - svart som natten var den och förhastat - ja något kan man väl säga, MEN fan vad fin den blev när de oranga ränderna kom på!!!


Annars har vi faktiskt fått vara friska, så det har varit ett bra år måste jag säga. Vi tog tag i träningen i sept och vi började äntligen träna på gym och det har gjort kroppen gott med några kilo mindre.


Jag måste ju nämna SFHF också. Jag råkade ju hamna i styrelsen där igen och av en händelse så jvar jag högst inblandad i premieringen, MEN vilken premiering vi gjorde!! Djäkla bra sponsring och gjorde ett kanonresultat. Jag drog igenom ett 25-års jubileum som var oerhört uppskattat så det var himla roligt fast det är såå satans slitigt så man är helt slut som människa. Nackdelen var ju dessutom att jag inte kunde premiera Zoia, MEN just nu skiter jag i det för hon är min drottning ändå utan den där STER-titeln!!


  

Av Ulrika Holst - 31 december 2017 14:48

Ena tjejen i stallet hade besök av sin väninna från Malmö som jobbar som ridande polis så vi var ca 8 personer som fick lite social träning av henne med diverse föremål i ridhuset. Det var allt från stort grönt paraply, toapapper på backen, presenning på hinderstöd, papppåsar och sist men inte minst en grön presenning på backen som hästarna skulle gå över. Zoia tyckte det stora gröna paraplyet var hiskeligt farligt och framförallt när det snurrade... Vad gällde papppåsen var det ljudet som var farligt när psikan slog emot papp-påsen. Presenningen som hängde på hinderstöd gjorde en passage mot ridhusväggen där det låg fullt med vita små rämsor av toapapper och jag tänkte att där kommer Zoia aldrig att gå över, MEN hon var först ut och bara nosade lite och sen knatade hon på som ingenting hade hänt... Så stolt över henne!


När det var dags för presenningen på marken sen frågade tjejen om det fanns någon som trodde att sin häst skulle gå över och jag gick fram direkt. Detta har vi ju gjort förut fast för hand så jag var rätt övertygad om att Zoia skulle gå över och mycket riktigt.. hon tvekade inte ens utan knatade över som ingenting hade hänt. Alla andra 7 hade våldsamma bekymmer att få över sina hästar. Den modigaste hopphästen vägrade och ville inte ens hoppa över. Jag gick över den 3 gånger och sen gav jag mig. Jag avslutade Zoia och gick ut medans de andra inte ens fått över sina hästar 1 gång. Där ser man att vår träning har gett resultat!


Jag är så stolt över min älskade Zoia som på det stora hela faktiskt var duktig. Även om hon tyckte det var farligt så tvekade hon inte, hon stod inte på bakbenen och inte hoppa och for hon heller så jag måste säga att jag tycker hon skötte sig utmärkt med bravur!


Det var en himla kul dag och övning och man ser hur enkelt det faktiskt är att träna detta själv...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se