Alla inlägg under februari 2016

Av Ulrika Holst - 25 februari 2016 17:00

Varit lite väl inaktiv här ett tag, men ibland kommer det saker emellan som gör att man varken orkar eller har lust att skriva av sig. Har varit en riktigt jobbig vecka som ser ut att bli en långbänk tyvärr. Vi trodde ju att det skulle bli ett avslut i måndags, men det var inte Guds vilja....


Nåväl, lite positiva saker har faktiskt hänt trots allt. Jag har nu bytt tävlingsklubb och i fredags anmälde jag mig till årets första tävling. Ska bli så himla kul att få ut på tävlingsbanorna igen.Jaja, vårt första mål är bara att få ett fullvärdigt protokoll med oss hem - jag lovar...  inga krav denna gång...


Jag har ridit ut i mörkret, själv nere på åkern och Zoia sköter sig så fantastiskt bra. Det är så himla skönt att jag kan rida ut henne i mörkret själv utan att ha hjärtat i halsgropen. Johan tycker nog också att det är lite skönt för då kan han sitta i massagestolen i den varma cafeterian och vänta istället för att stå och frysa nere på åkern...


Varmvattenberedaren i stallet har tyvärr gått sönder och jag måste verkligen spola Zoias ben när vi varit i ridhuset pga saltet så jag slog till och kpte mig en Streetwize manuell vattenpump så jag kan spola benen i varmvatten.. Jaja, jag skämmer bort Zoia men vattnet är ju iskallt... Nåväl, pumpen är på 10 liter och den fyller sin funktion. Skulle önska lite högre tryck på vattnet, men man kan inte få allt. Ni må tro att Zoia titta skeptiskt på den när Johan pumpade upp trycket första gången och när vattnet kom ut första gången fräste det lite och hon hoppade till, men så djäkla cool blev hon. Hon vill som vanligt lukta och nosa på allt så när hon konstaterade att saken trots allt inte åt upp henne stog om avslappnat som vanligt. Hon är bra fantastisk på sådana här saker. Bifogar en bild på en bra portabel lösning vid enstaka tillfällen.


Igår var det lektion för Kicki igen. Galoppvolter och skänkelvikningar stog på schemat. Måste säga att Zoia gjorde fina 10 m volter i galopp. Jag måste vara noga att inte släppa efter så jag tappar henne. Kicki ger oerhört bra råd och ser direkt vad som händer. De senaste 2 veckornas lektioner har känts riktigt bra. Njuter i fulla drag att vara priviligerad att ha så bra tränare runt omkring mig.  


 

ANNONS
Av Ulrika Holst - 17 februari 2016 17:30

Va ett tag sen nu, men det har varit lite tråkiga och oroliga besked i familjen så det har inte funnits så mycket positivt att delge. Börjar tycka det är lite deppig stämning här inne men hoppas snart det vänder. Har ju varit minusgrader nu så Zoia går i gräshagen. När Jessica släppte ut henne första dagen det var minus var det inte helt fryst och Zoia har tydligen något speciellt ihop med isen... hon verkar tycka det är himla roligt att gå på isen när det knackar och går sönder så det hade sett ut som hon piafferade och demolerade isen i hagen.. jaja, de fick sig ett gott skratt på morgonen...  


Jag är så glad i mina sladdlösa termohinkar. De funkar faktiskt helt perfekt. Fyller jag på med varmt vatten på kvällen så håller de isfritt hela dygnet. Den enda lilla negativa saken är att jag skulle egenligen vilja ha några liter till i dem.. men huvudsaken är att de har isfritt vatten i hagen.


Det har varit lite jobbigt med högerfattningarna från skritt på rakt spår och jag har varit lite deppig över detta. Hon är ju så himla lättlärd för övrigt så det har stört mig ofantligt. Nu tar hon fattningarna prickfritt från skritt i höger varv på böjt spår så nu var det dags för rakt spår. Nu var det Lotta träning igår och jag sa till henne att nu djärklar ska vi ägna denna lektion till högerfattningar. Jaha, det blev att hålla till på 3/4 spåret och göra höger öppna, varva med vänster öppna så jag kände att Zoia var mjuk och följsam.. som jag hatar öppna.. men när Lotta helt plötsligt sa att jag ska fatta höger galopp ur den högra öppnan så funkar det bara hur bra som helst. Jaha, problemet löst på några minuter och funkar dessutom på första försöket och resten av lektionen också. Gissa om jag var supernöjd. Återigen ett ryttarfel.   Men jag bjuder på den... Zoia försöker verkligen göra allt jag ber henne om och hon protesterar aldrig (fast det till 95% är jag som rattar fel när det inte blir bra)


Så igår när lektionen var slut hade jag verkligen en känsla av "Halleluja Moment", en fantastisk känsla och längtar så tills tävlingssäsongen kommer igång. 


Är så stolt och glad över min fina svarta Zoia. Det är kärlek det  .

ANNONS
Av Ulrika Holst - 11 februari 2016 17:00

Usch, jag hatar att jag ska vara fröken duktig jämt. Jag önskar jag kunde ta saker och ting med ro och känna att va fan, huvudsaken man gjort sitt bästa! Nejdå, fru Holst tar allt och då menar jag ALLT på blodigt allvar. Man går inte in i något halvdant inte...nej, för fan, satsa på landslaget också!   Skämt å sido, jag skulle vilja se våra framgångar lite mer... men å andra sidan kanske vi inte har några?!?    Sådär ja, jag gjorde det igen...


Jag tycker liksom att jag vill förekomma träningen med Zoia lite. Jag vet mina mål och då ska fröken duktig börja öva i förtid för att när sen ex Kicki säger att nu ska vi gå in på detta, då vill fru Holst vara förberedd och tänka, sure, det har vi redan övat på och visa Kicki hur djäkla duktiga vi är.. vad händer då? Jo Kicki börjar gå in på detaljnivå och finjustera och det är ju så himla kul, men då får min självkänsla en liten törn.. jaha, här har man tränat på detta och ändå duger det inte.. Varför kan det aldrig få bli riktigt djävla bra på en gång? Det är det som är det svåra med ridningen, att när jag tycker Zoia går dunderbra, gör en bakdelsvändning superbra så är det ändå aldrig superbra för då efterfrågas lite lite mer ställning och eftergift ex. Förstår varför det såå sällan delas ut 8-10 på poängskalan för det är ju helt omöjligt att uppnå. Perfekt sport för mig som vill vinna jämt!  


Igår var det just träning för Kicki och det var finputs på detaljer. Zoia har gått bra i galoppen nu och igår helt plötsligt var hon sjukt taggad i galoppen så jag fick bromsa henne helt plötsligt... jaha ja, blev ju inte riktigt den fina galoppen som hon haft senaste tiden.. Varför är det alltid så att så fort man ska visa någonting går allt åt helvete? Hemma i min ensamhet och nöjdhet vinner vi inga tävlingar... Så på det stora hela gick hon bra igår, traven var fin och Kicki gillade när jag kortade upp henne lite mer. Varför får man då en känsla när jag hoppar av att fan vi står still i utbildningsskalan och att alla andra utvecklas men inte vi? Inser att jag måste träna på den mentala delen och försöka vara mer positiv. Det där med positivitet har jag inte gott om det kan jag lova...   Jag förstår inte hur jag ska kunna sitta och tänka att det fy fasiken vad vi är duktiga när det egentligen inte är helt bra.. ljuger man inte för sig själv då?  Så till slutpoängen då, Hur djäkla svårt kan det vara att hålla koll på mina skänklar, händer, position överkropp samt Zoias 4 ben och ställningen och eftergift? Och så säger folk att det inte är svårt att rida...  


Av Ulrika Holst - 5 februari 2016 16:30

Tjoho, tiden rusar mot helg. Fy sjutton vad veckorna går fort, men ingen är gladare än jag. Våren närmar sig och jag får snart plocka ut min andra svarta pärla, vilket jag verkligen ser fram emot!! Jag har hittat en potentiell firma som kan stripa upp den med orangea fartränder. Kommer bli så bra. Jag har dock inte varit där än och tittat på olika nyanser så jag ska inte ropa hej än. Det är inte vilken nyans av orange som duger ska tilläggas...


Usch, min fas av folkilska vill inte lägga sig helt. Jag slås av att jag tycker verkligen de flesta "folk" numer är snåla och egoistiska och DET är egenskaper jag ogillar skarpt. Usch, sådana människor vill jag verkligen inte ha i min närmaste omgivning även om det tyvärr är så. Kan jag undvika att umgås med sådana så gör jag det. Det känns mer som det går ut på att ju mer man kan djävlas med folk ju bättre är det. Kan man "trycka dit" någon så gör man det.. Till vilken nytta? Mår man bättre? Firar de när de kommer hem? Man gläds med andras bekymmer och motgångar. Usch fy vad hemskt egentligen. Och så säger många: Oh jag uppskattar verklgigen ärlighet och rakhet. I helvete heller. Det är till 98% lögn, så tänk på det. Du måste verkligen ta reda på om du har någon av de 2% i din närhet innan du säger nåt eller svarar på frågor. Nej, det är bara att inse fakta: du har inget för att vara snäll och hjälpa till för folk pissar på dig ivarjefall sen, så lika bra att sålla sig till mängden och bli egoistisk och snål jag med.   


Nu till min bäst vän som verkligen inte har några av ovan egenskaper, min älskade Zoia. Hon har lyckats med att få ett "sår" i pannan   så pälsen är borta. Usch, förstår inte hur hon har lyckats. Det är nu torrt och fint så ingen fara, men vill dock inte ha några vita hårstrån där...


Hon gick i stora hagen igår och det är så kul att stå och titta på henne när hon busar runt. Rätt var det är så far hon iväg i galopp och jag måste faktiskt skratta lite åt henne då hon inte alltid ser så graciös ut när hon kommer dundrades... Det är ett stråk i hagen som var tänkt med vatten som nu har frusit( fått en yta) och gissa vem som tyckte det var skitkul att galoppera just över det stråket så det brakade över hela Nyby när isen sprack när 600 kg svart dunderklump kommer farandes. Så djäkla synd att jag inte hann få upp kameran men jag fick mig ett gott skratt.  Bifogar en bild på när hon står och väntar på att matte ska komma och ta med henne in...


Idag kommer bästa hovis. Han har inte lika ont i ryggen längre så jag är överlycklig. Då kan jag andas ut ett tag till nu och inte vara orolig att han måste byta yrke...


Mer regn och plusgrader väntar till helgen så vi får se hur länge hagen håller innan det är dags för grus igen...Hmm funderar skarpt på att ta bort intag från och med mars...men vi får se vad vädret säger...


 

Av Ulrika Holst - 3 februari 2016 17:00

Igår var det Lotta träning igen. Hon har varit på semester så det kändes som en hel evighet. Öpnna, bakdelsvändning och öppna stog på schemat. Zoia är ju arbetsvillig och försker ibland gå händelserna i förväg och gissa vad hon ska göra så när vi har gjort 2 övergångar galopp-trav-galopp skritt så fattar hon galopp självmant efter några steg. Jag tycker ju att det är lite roligt och charmigt, men jag vet att det inte är bra att hon gör så men va fan spelar det för roll?!?...  

Nöjd med vår insats. Det var inte vår bästa prestation, men himla nyttig.


Det är lite diskussioner om vårt regelverk i stallet. Jag förstår inte hur svårt det kan vara att följa regler? Vi har dessutom fått varit med att sätta upp dem. Jag blir besviken och förbannad när folk (en person) gnäller, klagar och vill ändra regler som de flesta är nöjda med och speciellt när tjejen inte ens blir drabbad själv!? Jo när hon jobbar blir hon drabbad 2 dagar i månaden. Hur kan man ens gå ut öppet och gnälla över att det är så mycket lektioner i ridhuset så hon inte får plats när hon inte ens blir drabbad just nu (hon är sjukskriven) och så tycker hon att vi måste bli mer flexibla och ställa upp för varann. Det är så synd att hon inte förstår att när hon gör så här så blir det precis motsatt effekt. Det jag vill komma till återigen, tänk om folk kunde respektera och följa regler så skulle vi inte ha så mycket bråk i världen.


Sen undrar jag om vissa har alldeles för mycket fritid eller om de är sadistiska? Jo då är det nästan så man för statistik hur många lektioner folk rider och vilka tider och håller koll på hur länge folk rider fram och skrittar av!? för att sen kunna gnälla på detta.  Hur fan orkar man ens engagera sig i nåt dylikt? Och så tycker man att stämningen är lite dålig?? Kan någon vänlig själ tala om för mig hur man tänker då? Ena tjejen svarade: avundsjuka! och jag tror det kan ligga lite i det. Så tråkigt när det blir taskig stämning, vi är ju alla där av samma anledning: Det ska vara kul!


Nej, jag har gått på samma mina hundra gånger, man tycker man är schysst och ställer upp men man får bara skit tillbaka. Nej, hädanefter SKA jag sköta mig själv och ge fan i att vara snäll och underlätta för folk. Vill de ha hjälp, får de fan gå till någon annan.


Av Ulrika Holst - 1 februari 2016 17:30

Usch vad tråkigt väder det har varit och Zoia har fått gått i grushagen... ingen önskedröm men vår vinterhage var fullkomligen täckt i vatten när snön töade bort. I det läget tror man aldrig att hagen kommer torka upp.


Zoia fick vila i fredags och i lördags kväll red jag i ridhuset. Jag var ensam till en början men sen kom tjejen från grannstallet med sitt fullblod och hon var lite bångstyrig. Jag hade lite onda aningar och var lite på min vakt. Rätt var det var när jag och Zoia var mitt i en förvänd galopp ser jag i ögonvrån att den hästen kastar sig i sidled. När jag kommer ner till hörnet får jag bara en impuls att vända mig om där kommer hästen lös i full galopp mot oss. Tjejen har ramlat av och kastar mig av Zoia och hon tittar cool lugnt på den andra hästen precis som vad sjutton gör hon mamma... hon springer som tusan och vill inte bli infångad men jag tackar min lyckliga stjärna att Zoia är så trygg med mig så vi börjar gå ner mot ingången och när vi väl kommer ner dit lugnar den andra hästen ner sig och Johan av alla kan lugnt räcka ut handen och få tag i tygeln. Huva, vilken tur vi hade, tjejen gjorde inte illa sig, tyglarna låg kvar de skulle och ingen av hästarna skadade. Vi satt upp igen  och kunde avsluta det vi påbörjat.


I söndags kväll var det en galning som åkte med en hemmabyggd A-traktor på grusvägen utanför gården och varvade den så motorn fullkomligen skrev och misstände så det small som gevärsskott. Gissa om Zoia var topp tunnor. Hon skötte sig men det blev ett spänt och kort pass. Herregud, han åkte fram och tillbaka på den där vägen i nästan 45 min tid. Så en händelserik helg i ridhuset... Nyttigt för Zoia att det händer lite runt henne.


Oerhört nöjd med henne i helgen. Hon är pigg och arbetsvillig och tycker allt är kul. Nu blir det minusgrader några dagar så då ska vi passa på att rida ut i veckan.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se